Vancouver 27:an Roobarb har inte använts på fyra somrar. När ett nytt jobb lockade 2010 så avbröt jag förra långseglingen i mitten på Biscaya-bukten och återvände från La Rochelle till Stockholm. Men nu verkar det som om chansen återigen infinner sig – för det svåraste är att ta första steget och verkligen komma iväg!
Det finns en rad önskemål och drömmar man kan ha inför en längre segling. Men man kan jinxa resultatet om man lovar för mycket.
Men det enda bestämda målet är Malma Kvarn första kvällen. Men sedan lockar värmen och oavsett om vi kommer dit så tänkte jag redogöra för hur det möjligen kanske kommer att se ut nästa vinter.
Som långseglare ska man inte lova för mycket. Därför kan jag bara beskriva några övergripande tankar som kanske skulle kunna locka dig att göra en liknande segling.
När det är som värst i norra Europa är det som bäst i Västindien. Orkansäsongen är juni till november, då kan man välja att segla söder om 15°N där orkanerna är ovanliga.
Bit-för-bitsegling fungerar utmärkt. Segla under vintern och var hemma i Sverige under sommaren och hösten och jobba ihop mer pengar eller bara njut av den svenska kusten – det är svårslaget när vädret är bra.
Jag hade en idé om 2-3 säsonger i Västindien, och då inte bara i Små Antillerna utan framförallt också Kuba, Belize och Centralamerika. När man är nere i Panama/San Blas så är man utanför orkanriskområdet.
Sedan är ju Söderhavet trevligt och ut där kan man gå i april (cyklonsäsong december-maj). Även där kan man tillbringa 2-3 säsonger.
En jordenrunt-segling behöver för min del inte göras i ett svep, i rätt ordning eller ens med samma båt …
Läs mer i “Dra dit pepparn växer”.
