Vi hoppas komma iväg på en längre segling i höst med Roobarb, vår Vancouver 27 från 1977. Allt runtomkring är inte riktigt på plats ännu, men båten håller på att fixas i ordning efter att legat oanvänd sedan hösten 2010.
Förbättringsprojekten är flera, även om de flesta har med bekvämlighet snarare än säkerhet att göra, eftersom jag redan tidigare gjort de flesta stora jobben. Det var inför långseglingen (eller rättare sagt bit-för-bitseglingen) 2008 som “bara” tog oss till Biscaya, som båten ställdes i ordning, men att ha den liggande sliter hårt.
Förra bit-för-bitseglingen tog oss bland annat genom Göta Kanal, Sörlandet i Norge, Skottland och whiskyeskader och sedan vidare till Irländska sjön och en första övervintring i Caernarfon i Wales. Våren därpå fortsatte vi till Irland, Scillyöarna och södra Bretagne som är något av en favorit. I La Rochelle mitt inne i Biscayabukten blev det den andra övervintringen. En vinter då bland annat resterna av en orkan drog över hamnen och dödade 51 människor i området och krossade många båtar. Roobarb stod bakom ett hus och klarade sig i princip oskadad.
Så nu är det mest mindre projekt. Som att koppla in toalett-tank, kylskåp och troligen byta till gasolkök. Det är lite el kvar att göra också, som vindgenerator och solceller mer permanent inkopplade till en dc-dc laddare som också styr laddströmmen från motorns generator.
Sedan tänkte jag göra en hård sprayhood av Divinycell och epoxy. Fönster av Lexan och sedan kan man sitta i nedgången på nattvakterna och hålla utkik men ändå vara lite skyddade från väder och vind. När vi seglade över söderhavet 1998-1999 så var nätterna förvisso ljumna med runt 20-25 grader, men temperaturskillnaden från dagtid var så stor att det var lätt att frysa i alla fall, speciellt om det stänkte upp vågor och man blev blöt.
Mer om projekten finns under “Roobarb”