Någon form av självstyrning är ofta praktisk om du seglar med liten besättning eller ensamseglar. Självstyrningen ger möjlighet för rorsman att tillfälligt göra andra saker än att sitta och styra – navigera eller bara ta en kopp fika. Vi har installerat en autopilot för rorkult på Roobarb.
Projektbåten Roobarb, en långkölad Vancouver 27 från 1977, ska långseglas så småningom och ombord finns redan ett Aries vindroder från mitten av 1980-talet. Men ett vindroder fungerar bäst vid jämna vindar och det kan vara krångligt att trimma. När det blåser lite eller båten går för motor fungerar bara handstyrning eller en autopilot.
Roobarb har rorkult och installationen av autopiloten var en tämligen enkel och rättfram affär – när jag väl hade bestämt var jag skulle montera den. Att hitta den bästa placeringen för självstyrningen är kanske det som kräver mest tankemöda. Ingen båt är den andra lik och det är viktigt att försöka ligga så nära monteringsrekommendationerna från tillverkaren som möjligt. Men man upptäcker snart att större eller mindre justeringar nästan alltid måste göras. Det medför att du troligen får avvika från de rekommenderade måtten, vanligen genom att köpa någon av monteringssatserna som tillverkarna erbjuder eller att själv tillverka trä- eller metallkonsoler som gör monteringsvinkeln eller placeringen av fästet bättre.
– Det som är viktigt är att kraften som behövs för att manövrera rorkulten vid infästningspunkten är inom gränsvärdena, säger Martin Johansson, försäljningschef på Simrad. Naturligtvis ska man inte ligga precis på gränsen utan flyttar då med fördel fram infästningspunkten något. Exakt var dessa gränsvärden ligger, får du prova dig fram till. Men det kan behövas större kraft och därför en kraftigare modell av autopiloten om båten ska seglas på stora hav, jämfört med en seglats på Mysingen.
Koppla ihop med annan elektronik De flesta moderna autopiloter kan kopplas ihop med annan elektronisk navigationsutrustning, vanligast då med en gps eller sjökortsplotter som med hjälp av brytpunkter (waypoints) kan styra båten i kringelkrokar. Gps och plotter kommunicerar alla med NMEA (0183), men sedan har varje tillverkare sin egen standard. Simrads standard heter Simnet och Raymarines heter Seatalk. Om du kopplar en autopilot till en vindgivare i masttoppen kan en del autopiloter styra efter vindvinkeln och få ungefär samma funktion som ett vindroder. Även om båten har olika grupper (det vill säga strömbrytare) för autopilot och sjökortsplotter bör alla ingående delar vara kopplade till samma batteribank för att fungera utan störningar.
Köptips
Vad är viktigt att tänka på vid ett köp av en ny autopilot? Andreas Leinsdorff, försäljningschef på Navship som säljer Raymarine, menar att det allra viktigaste är att inte underdimensionera autopiloten. Då kommer den inte att hålla lika länge och drar betydligt mer ström. Andreas tipsar om att det är den lastade vikten på båten som räknas. Du bör räkna med design-deplacementet och sedan lägga till 20 procent för att få rätt vikt.
– Du bör också titta på var och för vad garantierna gäller om du ska ut och långsegla, säger Andreas Leinsdorff.
Installation
En autopilot ska monteras så nära som möjligt i ett läge där autopiloten är horisontell och i nittio graders vinkel mot rorkulten när dragstången står i mittläge. Autopiloten är inställd för att monteras på styrbords sida, men det går att ändra för ett montage på babords sida. Skulle detta trots allt inte gå att lösa får man ta till olika modifieringar, förlängningar eller monteringskit.
Den autopilot som monterades på Roobarb, en Simrad TP32, är lämplig för båtar på upp till tolv meter och 6,3 ton. Motorn är en kullagrad skruvstång med maximal dragkraft på 85 kilogram, men under längre perioder klarar den att verka på rorkulten med en kraft på 50 kilogram. Då tar det åtta sekunder från ytterläge till ytterläge – en skillnad på 25 centimeter. Strömförbrukningen är 0,5 amperetimmar men vid stora vågor eller skiftande vindar så kan TP32 använda 3,8 amperetimmar vid en dragkraft på 40 kilogram.
Båten bör också vara någorlunda välbalanserad under segel. Får du kämpa vid rodret så kommer också autopiloten att behöva jobba mycket, med kraftigt ökad strömförbrukning som följd. En autopilot kan dock jobba längre än en mänsklig rorsman någonsin klarar av.
Steg-För-Steg
En sen höstdag när årets första snö precis lagt sig över båtklubben, var jag på plats för att installera en elektrisk autopilot på Rabalder. Under sommaren hade jag monterat samma autopilot på den First 21.7 som jag seglade från Biscaya till Sverige. Då gjorde layouten på sittbrunnen att jag var tvungen att frångå måtten i viss utsträckning, men det fungerade ttillfredsställandeändå. Jag tillverkade ett extra träbit som skruvades fast i båten och där autopiloten kunde placeras.
På Rabalder testade jag två olika monteringar för att undersöka vilken som fungerade bäst. För att autopiloten ska inkräkta så lite som möjligt på utrymmet i sittbrunnen krävdes extra fästen. På så vis kan jag komma åt stuvfacken, även när autopiloten är inkopplad.
Första steget är att bestämma var autopiloten kan placeras. Med lite tur finns det lämpliga fästen i rätt höjd, men troligen är att du måste köpa olika adaptrar, i mitt fall behövdes det bitar för 1250 kronor. Klicka på bilderna för större format.
Sittbrunnssargen var rätt ställe att sätta autopiloten och jag borrade ner den lilla mässingshylsan så att horisontella måttet stämde (595 mm) från rodrets rotationspunkt.
Med fästet
Autopiloter Autopiloter förekommer oftast i segelbåtar men finns också i motorbåtar. I denna artikel har vi tittat närmare på en autopilot för rorkult, vanlig på mindre segelbåtar och snipor.
De vanligaste typerna av autopiloter arbetar genom: 1. Rorkult. 2. Rattstyrning. 3. Direkt på roderkvadranten.
Autopiloten kan vara elektrisk eller hydraulisk. Planerar du en långsegling bör autopiloten vara en eller ett par storlekar större än den rekommenderade eftersom höga vågor utsätter autopiloten för stor påfrestning. Till 27-fotsbåten Rabalder, som kommer att väga cirka 5 ton långfärdsrustad, valde jag därför en autopilot som normalt rekommenderas för båtar på upp till 12 meters längd och ett deplacement på 6,3 ton. En autopilot för rorkult kostar från cirka 4000 kronor till över 15000 kronor för den kraftigaste modellen från Raymarine.
Funktioner i autopiloten Styra efter kompass: Ett knapptryck gör att autopiloten behåller kursen med hjälp av den inbyggda kompassen. Autoslag: Om du är själv i sittbrunnen och behöver koncentrera dig på skoten kan båten föras över till den andra bogen (som går att ställa in) med en enkel knapptryckning. Styr på vindvinkel: Med ett vindinstrument kan du få rodret att styra efter en vindvinkel. Styra efter gps: Alla de större modellerna kan ta emot NMEA-signaler, eller tillverkarens eget system (Simnet/Seatalk). Det innebär att brytpunkter (waypoints) kan överföras till autopiloten som automatiskt styr in på en ny kurs som den håller till nästa brytpunkt.
Projektfakta
Tidsåtgång: 2 timmar.
Svårighetsgrad: Lätt.
Kostnad: En Simrad TP32 kostar cirka 7300 kronor. För att få en så bra placering som möjligt behövdes också en sidomonteringssats, ett rorkultsfäste och en förlängningsaxel, totalt cirka 1250 kronor. Då användes två alternativa fästen, vilket inte en normal installation kräver. Verktyg: Förutom utrusningen i den vanliga verktygslådan användes borrmaskin och en 21 mm borr.
