Författaren Robert M Pirsig är kanske mest känd för sin bok “Zen and the art of Motorcycle maintenance” som slog stort i hela världen i slutet på 1970-talet.
Han har också skrivit en av de absolut bästa filosofiska texterna jag läst om med- och motgångar under en långsegling. Och den finns på webben.
Texten är på engelska och kan vara lite mödosam att följa, men läs den omsorgsfullt och till slutet, så lär man sig något om vår egen förmåga att ta till oss allt som händer under en långsegling – för även en långsegling kan skapa depressioner trots att allt runt omkring bara är solsken och perfekta palmkantade stränder …
Jag känner igen nästan allt han beskriver och jag tror de flesta som långseglat kommer att göra det. För de som inte långseglat ännu, så tror jag det är en nyttig text att läsa före Seglingen. Men också återkomma till efteråt. Roberts text sätter ord på livet ombord och att det i grunden självklart inte bara är en förlängd sommarsemester utan hårt och ofta otacksamt slit med båtunderhåll och obekväma gungiga överfarter.
Ett citat ur texten (Läs hela Roberts text på bethandevans.com/pdf/zencruising.pdf):
“Sailing is not an escape but a return to and a confrontation of a reality from which modern civilization is itself an escape. For centuries, man suffered from the reality of an earth that was too dark or too hot or too cold for his comfort, and to escape this he invented complex systems of lighting, heating and air conditioning.
Sailing rejects these and returns to the old realities of dark and heat and cold. Modern civilization has found radio, TV, movies, nightclubs and a huge variety of mechanized entertainment to titillate our senses and help us escape from the apparent boredom of the earth and the sun and wind and stars. Sailing returns to these ancient realities.
For many of the depressed ones, the real underlying source of cruising depression is that they have thought of sailing as one more civilized form of stimulation, just like movies or spectator sports, and somehow felt their boat had an obligation to keep them thrilled and entertained. But no boat can be an endless source of entertainment and should not be expected to be one.
A lot of their expectation may have come from weekend sailing, whose pleasures differ greatly from live-aboard cruising. In weekend sailing, depression seldom shows up, because the sailing is usually a relief from a monotonous workweek. The weekender gets just as depressed as the live-aboard cruiser, but he does it at home or on the job and thinks of these as the cause of the depression.
When he retires to the life of cruising, he continues the mistake by thinking, Now life will be just like all those summer weekends strung end to end. And of course he is wrong.”
(Originally published in Esquire, May 1977)