Lördag 2 juli: Efter en vecka på Bretagnes kanaler kunde vi till slut ta sista slussen ut i salt tidvatten igen och lade till för bunkring i St Malo.
Kanalerna har varit helt fantastiska och värt alla 63 slussar på nästan 30 mil kanal. Sista dagen på kanalen besökte vi medeltidsstaden Dinan som definitivt anländer bäst till från floden – hamnen ger en känsla av en liten by, men när man går den kullerstenlagda vägen flankerad av sina medeltidshus upp mot fästningen så inser man att det är en ganska stor stad där uppe 70 meter över floden.
I Dinan mastade vi också på igen eftersom sista milen ut till havet har öppningsbara eller höga broar. Det tog ett par timmar men sedan var vi klara att börja segla igen efter nästa en vecka på kanalerna.
I kraftig medström spottades vi ut i havet i St Malobukten och lyckades ta oss mot tidvattnet in till en av gästhamnarna för att försöka klarera ut ur Europeiska gemenskapen – det gick inte alls och vi blev skickade än hit än dit. Efter att ha studerat texten i almanackan lite noggrannare såg vi att kanalöarna har särskilda regler och vi fick inte heller några problem när vi väl kom dit. I stället fyllde jag bara i en blankett som stoppades i en särskild brevlåda och jag antar att vi numera är en siffra i någon sorts statistik hos drottningens tullväsende …
Vi lämnade St Malo som med sina massiva murar och många turister gav oss några trevliga timmar med vandring på stadsmuren och en casserole på fisk och skaldjur som var någonting i hästväg flundra, torsk, lax, musslor, havskräftor och kammusslor. Vi kunde knappt gå när vi vaggade tillbaka till båten i marinan för att bege oss iväg med tidvattnet i ryggen.
Snart visade det sig att vinden ökade och vred emot och eftersom att kryssa i förhållanden där vågorna möter tidvattenströmmarna och ger höga och branta oregelbundna vågor så föll vi av till den lilla ögruppen Ile Chausey. Även om vi inte kom i land ångrar vi inte besöket.
I stället gästar vi just nu Jersey för att med högvattnet i eftermiddag sätta segel mot Guernsey och sedan Alderney (med Alderney Race – ett område med mycket starka tidvattenströmmar; upp mot tio knop) innan vi samlar oss inför att krossa kanalen.
Att segla i tidvatten är en kul erfarenhet – många blivande långseglare brukar bäva en del inför detta med starka strömmar och torrlagda hamnar, men när man väl är på plats så brukar bitarna falla på plats. Runt St Malo kan det bli över tolv meter skillnad mellan hög- och lågvatten, men (som tur är) det är nu mitt mellan springfloderna (”neap”) och skillnaderna är ”bara” fem meter. Perfekt för att lära sig segla i tidvatten.
Efter ett par dagar med dimma, tuffa vindar och regn skiner åter solen och nu ska vi upptäcka allt vi kan på dessa härliga öar!
