Som långseglare är du extremt beroende av att utrustningen i båten fungerar. Långt från hjälp eller garantier som kanske bara är värda pappret de är skrivna på.
Det är inte ens säkert att reklamera en pryl hjälper när du är långt borta och inte kan vänta i veckor på en ersättningspryl.
Just att vänta på reservdelar kan vara en av de mest frustrerande delarna av en långsegling … Det kan också bli dyrt om det ska budas med flyg, där dessutom grejor fastnar i tullen på många platser (Kanarieöarna är en sådan, även fast det är “inom EU”).
Så KISS-principen gäller (”Keep It Simple, Stupid”) och att ha få men beprövade grejor ombord som du vet har bra kvalitet, ha backup eller reservdelar med ombord plus att inte ha tummen mitt i handen för att kunna reparera själv – eller åtminstone vara beredd att leva utan prylen om/när den går sönder!
Förutom utrustning som håller bra kvalitet, är det ännu viktigare att ha ett företag (som sålt dig eller tillverkat produkten) som fixar de problem som kan uppstå. Även när du är långt bort hemifrån!
Jag tror det var Don Casey som introducerade “12-års gränsen”. Han menade att en produkt bör ha funnits minst 12 år på marknaden innan man överväger den – då är barnsjukdomarna borta och det går att få tips från andra långseglare om hur prylen fungerar i verkligheten …
