Tisdag 12 juli: Nu har Ella sex-och-ett-halvt år gammal och hennes pappa Andreas mönstrat på ombord på ”LA2” och glassarna och baden har blivit betydligt fler (från obefintliga till flera om dagen).
Etapperna är kortare och eftersom vi tar ”Standing Mast Route” genom Holland så tar det ytterligare lite tid. Standing Mast Route är en väg på kanalerna genom hela Nederländerna utan att man behöver ta ner masten – däremot tillbringar man mycket tid i väntan på broöppningar.
För ett par timmar sedan lyckades vi dock ta oss under en bro med några tiotals centimeter till godo efter att ha rådbråkat Wateralmanak deel 2 om hur mycket marginal vi skulle ha vid olika vattenhöjder. Egentligen var masten nästan tre meter för hög men eftersom nästa broöppning inte skulle ske förrän sex timmar senare, valde vi helt enkelt att fälla masten i fyrtiofem graders vinkel med Andreas som maststöd medan jag körde under de två broarna. Sedan förtöjde vi på andra sidan och drog upp masten igen med hjälp av storskotet.
För precis en vecka sedan hade Anders och jag precis kommit fram till Englands sydkust efter att ha skumpat fram på en vådlig färd i konkurrerande vågsystem över engelska kanalen. Väl på plats i Cowes på Isle of Wight kunde vi dock njuta av att komma segelsportens vagga in på livet. The Solent är det skyddade vatten som engelsmännen har på sydkusten och har kan krylla av fritidsbåtar blandat med snabba färjor och stora fartyg på väg in till Southampton.
Engelska sydkusten bjöd på några riktiga pärlor men hamnavgiften på dryga tvåhundra kronor för en sexmeters båt avskräcker en aning – många svenska långseglare väljer dem franska sidan i stället. Vi träffar också Ocean Cruising Clubs ordförande Alan under en kväll på en spansk restaurang och diskuterar segling i Östersjön – ett alltmer lockande mål för båtägare i norra Europa som inte har några skärgårdar att tala om. En grupp härdade långseglare kommer till Sverige och Finland nästa sommar för att upptäcka mer.
