Drömresan startade som en blogg under Söderhavsseglingen för femton år sedan. Under ett par år har den också varit byggblogg för Fingalprojektet, men nu är den en utvecklingswebbplats för ett bokprojekt – fast projektet ska erbjuda mycket information om långsegling så jag hoppas att de flesta ska bli nöjda …
När jag som långseglingsrookie 1996-1997 planerade min första långsegling gjorde jag en omfattande research när jag försökte hitta så mycket information som möjligt om färdmål, utrustning och tips.
Jag frågade erfarna långseglare, bläddrade i kataloger och läste tjogtals med böcker … Jag hade till slut fyllt flera anteckningsböcker med noter om antal sjömil mellan Fiji och Vanuatu (svar: 515 M) och var i Los Angeles man kan hitta delar till en Universal dielselmotor (svar: hos Mr Meentzen i Marina Del Rey – numera i konkurs).
Men inte någonstans hittade jag all den information som jag behövde. Tanken väcktes att jag kanske kunde underlätta arbetet för dem som hade samma planer som jag och jag började lägga ut information jag hittat på internet.
Under seglingen i Söderhavet 1997-99 uppdaterade jag hemsidan så att vänner och bekanta kunde följa resan. På den tiden hette det fortfarande resebrev och inte blogg, även om det nu råkar vara samma sak. En smula oväntat hittade några tusen besökare till sidan och jag insåg att det finns ett stort intresse att lära mer om segling på haven.
Om Micke
För min del började drömmen om att långsegla redan i elva-tolvårsåldern med äldre pojkböcker om seglatser till främmande platser. Böckerna hette sådant som Runt Kap Horn och Skattkammarön och fick mig att vilja segla på stora fartyg, helst ett riktigt klipperskepp.
Ett tag i början på gymnasieåldern, efter att ha seglat på skolskepp, övervägde jag att börja jobba på sjön. Men jag insåg snart att det var ett jobb som faktiskt inte erbjöd så mycket tid att upptäcka världen utan med modern teknik var det fråga om några timmar i varje hamn och sedan ganska tröstlösa transportsträckor. Ibland har jag tänkt att man är född ett par hundra år för sent…
Men att upptäcka nya saker har alltid varit starkt behov och det mesta har rört sig runt att resa, få världsliga ägodelar, en mycket billig lägenhet och jobb som gett frihet att planera min egen tid. Jag har också försökt att inte bli bekväm och väljer därför campingsemester framför all-inclusive hotell där turisterna badar i poolen fast havet bara är 50 meter därifrån. Jag har flera år lekt med tanken och också gjort research för en ’overland’-resa genom Afrika eller runt Australien med bil eller motorcykel och tält. När jag var 4-5 år tog jag ofta med mig matsäck och så travade jag iväg hemifrån. Jag hittade alltid hem och har inte gått vilse sedan dess.
När jag tänker efter, så har nästan allt jag har gjort sedan pojkböckerna rört sig runt båtar och segling: Sjöscout i Storsjön från 13 år och seglingsinstruktör vid 16. Jag gjorde vad som kallas ”styrd manskapspraktik” med en månad på skolskeppet Shamrock och tog Skeppare B vid en provskrivning på Sjökrigsskolan också vid 16 års ålder.
Sedan militärtjänst ett och ett halvt år i Flottan (där det inte utbildas särskilt bra sjömän) för att sedan kombinera jobb i alperna på vintrarna med att vänta på bra vindar iförd våtdräkt sittandes bredvid min vindsurfingbräda på Tofta strand på Gotland på somrarna. Så småningom kom jag tillbaka till skutlivet som styrman på skolskepp på Västkusten.
Jag köpte min första långfärdsbåt, en tiometers Westerly Renown som 28-åring men bytte sedan bort den efter ett år mot en båt som redan låg på Tahiti – en “tappad sug” (läs mer i kapitlet om Den perfekta båten i “Dra dit pepparn växer”).
Ett projektjobb på ett bokförlag tog slut 1998 och jag fick på så sätt hjälp med det svåraste med långfärdssegling, nämligen att ta första steget! Så då blev jag lite oförhappandes långseglare under nästan ett och ett halvt år och hamnade som gröngöling bland de besättningar som redan varit ute några år eftersom nästan alla hade seglat en lång sträcka för att ta sig till Tahiti och hade därför ordentligt med skinn på näsan, trodde jag.
Jag gjorde en hel del misstag under denna första långa segling som jag nu i efterhand inser kunde ha blivit det sista jag gjort i livet – en del av de erfarenheterna ska jag försöka förmedla på denna webbplats och i boken.
Fast mest av allt var seglingen alldeles fantastiskt, och jag kommer ihåg känslan från seglingen som jag försökte behålla när jag återvände till Sverige – det tog sedan bara ett par-tre veckor, så var det tillbaka i ekorrhjulet igen …
