Vad händer om du seglar på öppet hav, långt från land och någon ombord avlider?
För några dagar sedan begravdes 40-åriga företagsledaren Sarah Young till havs insvept i en säck efter att ha drunknat när hon sköljdes överbord i amatörsegeltävlingen Clipper Race, en företagsanordnad segling där vanliga Svenssons kan betala hundratusentals kronor för att vara med ombord. Det tog över en timme innan de fann henne igen och hon var då livlös trots flytväst. Hon hade en AIS-locator.
Det är andra dödsfallet på samma båt under detta race, där i september 2015 britten Andrew Ashman fick storskotet i huvudet och avled – han transporterades dock iland.
Är det lagligt att slänga en död person överbord? Jag tog reda på mer.
Det är ovanligt att begravning sker till havs i modern tid. Förr i tiden dog många fler på fartyg och inga metoder att bevara kroppar i värme fanns. Amiral Horatio Nelsons kropp sägs att stoppats ner i en tunna konjak för att kunna tas hem efter att ha blivit skjuten vid slaget vid Trafalgar 1805.
Så funkar det
Processen behövs på de båtar som inte har något kylrum, det vill säga de flesta mindre segelbåtar som seglar på haven. Omedelbart efter döden påbörjas förruttningsprocessen och det är orealistiskt att ha en kropp kvar ombord när det kan vara 2-3 veckor till land.
Det går att balsamera, men denna utrustning finns inte med på en vanlig båt. Återstår då att kyla ner, men även där finns det inte resurser i småbåtar. Är det mer än 2-3 dagar till land kan en begravning till havs bli ett nödvändigt alternativ.
Dör någon utomlands på land, så ska normalt kroppen balsameras på så sätt att blodet ersätts med balsameringsvätska som stoppar dekomposteringsprocessen. Sedan ska kroppen placeras i både säck, tät zinkkista och en ytterkista av trä innan kroppen kan flygas hem. Det är en kostsam procedur och ibland låter släktingarna istället låta begrava personen i landet där hen dog.
Om ett dödsfall är konstaterat ombord, och efter att alla tillgängliga metoder för återupplivning har testats, måste man besluta hur man ska gå tillväga härnäst.
Till att börja med är det bästa att rådgöra med en sjöräddningscentral (MRCC) som kan koppla vidare till läkare för att få råd. Sedan bör man ta foton för att efteråt kunna påvisa eventuella synliga skador.
Förr sydde man in sjömannen i sin hängmatta, sydde igen med några tyngder, till exempel en bit kätting eller en kanonkula. Sedan skulle sista stygnet göras genom näsan, för att verkligen kontrollera att personen var död. Fanns präst ombord gjordes en riktig begravningceremoni om tid fanns, annars skötte skeppare eller styrman en kort ceremoni.
Nu finns inget regelverk och det är upp till besättningen att avgöra eventuella ceremonier. Ett par dikter och denna text lästes på Sarahs begravning (2 april 2016)
UNTO Almighty God we commend the soul of our sister departed, and we commit her body to the deep; in sure and certain hope of the Resurrection unto eternal life, through our Lord Jesus Christ; at whose coming in glorious majesty to judge the world, the sea shall give up her dead; and the corruptible bodies of those who sleep in him shall be changed, and made like unto his glorious body; according to the mighty working whereby he is able to subdue all things unto himself.
Låt oss hoppas att ingen av oss som långseglar ska behöva uppleva detta ombord när det är långt från hjälp. I vårt moderna samhälle är det få som kan förhålla sig till att själva ta tag i ett död kropp, det är sjukvårds/räddningspersonal plus begravningsföretaget som sköter allt. Normalt behöver man inte ens vara närvarande utan man betalar bara, och finns inga pengar får kommunen ta hand om det.
Trots allt är det få som dör på sjön. Svåra olyckor med dödlig utgång är ovanliga och de som seglar aktivt har ofta bättre hälsa än andra jämnåriga som stannar hemma i tv-soffan (även om soffan förvisso är en säkrare plats än en oceangående segelbåt) …
Läs mer på engelska Wikipedia.
One Response to Begravning till sjöss