Projekt – ankringsutrustning

Home » Projekt » Projekt på Svea » Projekt – ankringsutrustning

By micke on June 26, 2003. No Comments

konstruktion_1 Under förra långseglingen upptäckte vi att ett bra grundtackel är en förutsättning för att kunna sova lugnt på nätterna, även när det viner i riggen. Då hade vi inget ankarspel och höll på att knäcka ryggen …

Efter att nära nog ha knäckt ryggen när jag plockade upp ankare och kätting från 25 meters ankringsdjup flera gånger i söderhavet, sätter jag numera ett ankarspel rätt högt på listan över önskvärda (men inte helt nödvändiga) saker ombord. Vi har dock inga tidigare erfarenheter av ankarspel ombord.

Val av ankarspel
Vi tror man kommer långt med ett manuellt ankarspel – naturligvis är ett elektriskt spel kraftbesparande, men installationen är mer komplicerad eftersom det går åt mycket ström och därmed kablar med stor diameter från batteriet. En lösning på det är att ha ett extra batteri i anslutning till spelet. Ofta krävs det att man har motorn igång för att kunna ge spelet kraften som behövs. För att slippa ifrån dessa installationer, sökte vi i första hand ett manuellt spel. Vi fick köpa ett billigt Vetus Ursus genom Bosse i Norrköping.

Installera ankarspel
Rabalder har inget utrymme på fördäck för att få plats med ett ankarspel. Vi vill därför hitta en lösning där vi kan ha spelet nere i ankarboxen och stänga luckan vid segling. Nackdelen är att kättingen inte ligger runt capstan ordntligt, dvs med minst 90 grader.

Vilken typ av ankare
Vi har ett 15 kilos CQR som huvudankare, två 15 kilos stockankare (kallas också Fisherman) och vi ska skaffa ett 10-15 kilos Bruce eller Spade-ankare som andra ankare. Mer om detta kommer så småningom.

konstruktion_2Sjöstuvad kättingen
Vi försöker tänka oss vad som händer om man skulle vända båten upp-och-ner! Dvs om vi skulle få en kullslagning, vilka saker som skulle skapa problem. Batterier är det första man kanske kommer att tänka på, men även 100 kg kätting lös i kajutan skulle kunna skapa stora problem. Vi tänker därför surra den till båtbotten/kättingboxen vid längre överseglingar där vi kan förvänta oss dåligt väder. Även ankaret kommer att stuvas lågt, antingen i någon av sittbrunnslådorna eller surrade i kölsvinet.

Först hade vi tänkt bygga en låda för kättingen helt under vattenlinjen nere i kölsvinet. Svårigheten att få den självstuvande, gör troligen att den lösningen mindre lämplig.

Nackdelen är att kättingen då inte blir självstuvande och kräver att en person är nere och stuvar kättingen ordentligt. Har man kojer i fören kan detta dock vara en bra lösning. Rabalder saknar dock kojer i förpiken och vi behöver inte ta några sådana hänsyn.

Den andra varianten, som är den vi arbetar efter just nu, har ett mer vertikalt rör med en box som går ner en bit i kölsvinet för att göra kättingen självstuvande. Nackdelen är att den kommer lite längre fram men vi har inte många alternativ till att placera ankarspelet än nere i ankarboxen för det finns inte tillräcklig plats på däck.

Leave a Reply

Your email address will not be published.