Byggblogg: söndag 22 april

Home » Projekt » Fingalprojektet » Byggblogg: söndag 22 april

By micke on April 29, 2012. 2 Comments

Att ändra över-byggnadens profil från tvåvåningshus till en träklädd lägre överbyggnad är ett av de viktigaste momenten i ombyggnaden av en ganska ful Fingal till en vacker dagseglare. Det projektet medför samtidigt att kajutan blir ganska mycket mindre – “nästan-ståhöjden” försvinner och blir bara hukhöjd (cirka 1,45 meter).

Det finns därför en risk att det kan kännas trångt och också bli ganska mörkt under däck. Detta har vi delvis löst genom att måla alla plywoodytor med en bruten vit färg. Det accentueras av att alla lister av (återvunnen) massiv mahogny behåller sin ursprungliga träfärg och bara lackas. Amerikaner gillar den här stilen och jag tycker att en ljus kajuta är mycket trevligare än en i mörkbetsad mahogny, som är vanligt i nordiska båtar. Vi ska senare också jobba aktivt med ljussättning, för att få bort de mörka hörn som ändå kommer att finnas.

Kryssfaner, eller plywood som det vanligen kallas, är ett bra material för båtinredningar. Det bästa är att det numera finns miljövänligare alternativ. Tyvärr är det – enligt en av de största virkesleverantörerna – ytterst få av de större varven som väljer denna plywood, som ska garantera att inga utrotningshotade träslag från känsliga områden används.

Till Fingal väljer vi i stället björkplywood från nordiska träd. Leverantören har garantier för detta. Poppel, furu eller gran hade vi också kunnat använda. Om man vill ha mahognyliknande ytor finns det FSC-märkt Gabon att köpa. Den är 10-30 procent dyrare än vanlig ocertifierad. Tyvärr finns en del tveksamheter kring denna. Det existerar en svart marknad, där olagligt avverkade träd får  falsk FSC-märkning, när skrupelfria företag försöker maximera sina vinster.

På Nya Djurgårdsvarvet, där Fingal renoveras, finns också snickeriet Linjon som bland annat gör en hel del båtinredningar. En av de första dagarna på varvet visade Johan Linhult ett nyinköp: Proliner – en holländsk uppfinning som kan mäta två- och tredimensionella föremål med stor noggrannhet, på någon tiondels millimeter när.

En pennliknande avläsare förs omsorgsfullt längs ytan som ska mätas – pennan är kopplad till avläsningsenheten med en tunn vajer, som i sin tur styr en rörlig 3D-avläsare. Resultatet kan gå in i vilket CAD-program som helst för justeringar, eller för att sätta samman flera mätningar i ett avancerat objekt.

Det mest fantastiska för mig – som hade räknat med att göra traditionella wellpapp- eller masonitmallar och sedan såga, testa, slipa, testa igen och så vidare – är att det tog mindre än femton minuter att sätta upp utrustningen och malla för det första av de två skotten jag ska sätta in. Det andra tog lika kort tid. Jag tror att många båtrenoverare skulle kunna få glädje av denna mätmetod, som inte behöver bli dyrare än den traditionella – men är bra mycket snabbare.

Resultatet av mätningen går in i CNC-fräsen, som skär ut de nya skotten i 18 mm björkplywood. De målas sedan och plastas fast i båten. Kapellmakare kan också använda maskinen för att tredimensionellt mäta ut direkt på bågarna för ett kapell. Jag tror att man kan hitta många olika användningsområden på en båt …

Nästa steg i renoveringen är att såga ur sittbrunnen och göra ändringarna i detta område, som att montera elmotor och förstora och flytta sittbrunnen föröver.

2 Responses to Byggblogg: söndag 22 april

Leave a Reply

Your email address will not be published.