Bakgrunden

Home » Projekt » Fingalprojektet » Bakgrunden

By micke on October 28, 2011. No Comments

Jag tycker att man ofta ser epitetet ”miljöbåt” på konstruktioner som egentligen inte är särskilt miljövänliga. Ofta är det bara vissa delar av konstruktionen som har någon anknytning till miljö; en elmotor här, mindre giftiga material där eller kanske några solpaneler både här och där. Här finns fortfarande många nya vägar att utforska.

Återanvändning eller “recycling” är en av de minst miljöbelastande vägarna att gå när tusentals svenska fritidsbåtar börjar så pass gamla att de närmar sig att behöva skrotas – men glasfiberarmerad polyesterplast lär ha en teoretisk livslängd av upp mot 25 000 år. Det är närmast utrustningen ombord som behöver bytas ut när den är utsliten. Kan projektet minska miljöbelastningen genom att rusta upp ett gammalt skrov och förnya utrustningen, snarare än att köpa/bygga ny båt av den begränsade källan olja som polyesterplast tillverkas av?

Onekligen har utvecklingen av skrovformer gått kraftigt framåt sedan 1960-talet, men för många seglare spelar inte farten största rollen utan det är känslan i seglingen som är viktig – och då förmodligen en klassisk segelbåt är det rätta, i stället för en ny serieproducerad båt från centraleuropa.Och kanske blir “spirit of tradition” kappseglingarna ännu större även i Sverige. Den eleganta J-boat kappseglingarna får snart lika mycket uppmärksamhet som Americas Cup och har en stor skara följare. Och även J-båtar bygger man nya efter gamla ritningar, men med högteknologiska material och som har modern utrustning och hjälpmedel diskret undangömda ombord.

Med samma bärande tanke att låta ett äldre båtskrov få nytt liv, för att minska projektets miljöbelastning, kan man återanvända/bygga om äldre utrustning och fräscha som kan tas från båtar som skrotas från “ruttna raden”.Vi ska undersöka om det till exempel går att återvinna en äldre trämast (kanske inte troligt, men det ska undersökas). Tanken till det projekt jag har i tankarna är att ha en gaffelrigg och därför är en trämast intressant, men självklart kan även en aluminiummast få ett nytt liv.

När det gäller nytt trä till projektet så får ursprungstanken med mycket synlig mahogny i inredningen stryka på foten – ett intressant alternativ som bör undersökas är Kebony, som har ädelträts utseende och egenskaper men består att behandlad ask/lönn (eller andra lokala träslag). Tyvärr är Kebony i princip lika dyrt som teak, men tas inte från regnskogen och har mindre miljöpåverkan. Annars är gran och lärk bra fukttåliga träslag att använda som alternativ – utseendet blir annat än det traditionella mörkbetsade, men det kan finnas en poäng i det också. Finns det inredning som att går att återanvända kan vi naturligtvis göra det, eller använda delar av inredningen för att bygga nya delar.

Framdrivningen sker gärna med en elmotor, kanske kompletterad med en liten motordriven elgenerator för de tillfällen man inte kunnat ladda, eller när man behöver använda motorn under en längre stund än bara för att komma in och ut ur hamnarna. Bränslecell till lampor och daglig konsumtion ska undersökas.

All gammal överflödig utrustning som fortfarande har ett värde ska inte bara slängas, utan säljas eller ges bort till andra projekt. Även till exempel en gammal Albin bensininombordare kan hitta köpare. Allt annat källsorteras och lämnas till återvinningscentralen. Även “nya” båten ska i slutet av sin livstid göras enkel att återvinna.

Ett sätt att skapa bättre miljö är att en båt ska användas ofta och inte bara ligga vid bryggan hela sommaren förutom enstaka semesterveckor eller helger. Att samäga en båt är ett sätt som gör att fler kan komma ut på sjön för en lägre kostnad – och med mindre miljöpåverkan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *